Det verkar bli mycket firande hemma hos oss nu för nästa vecka så ska Manjit ha sitt firande av Upanayana. Det är att han går från att vara pojke till att bli en man. Ritualen är något som vi kvinnor faktiskt aldrig gör. Okej det kan förekomma ibland men det är ovanligt. Jag fick i alla fall aldrig göra något sånt här och inte min syster heller. Bland kvinnor så “firar” vi istället att vi får vår första mens men det är inte en lika viktig eller stor ceremoni.
Precis som i judendomens Bar/Bat Mitzva, går Upanayana ut på att man introduceras till det religiösa livet och precis som i kristendomens sju sakrament så är detta ett av de 16 samskaras. Samskaras är hinduismens sakrament och är ceremonier som symboliserar hur man går in nya stadier av livet. De är religiösa handlingar som visar på att man följer dharmas väg.

Så Upanayana går till ungefär såhär: I närvaro av en guru, eller helig lärare, kommer min bror att få raka huvudet och klä sig i en saffransfärgad mantel. Han får en enkel käpp och säger ifrån sig alla sina materiella ägodelar. Sen får han den heliga tråden. Den är väldigt simpel, ingen speciell eller fin tråd.

Den är en symbol för sammankopplingen av allt. Hela universum, hur det hänger ihop. Den består av sju delar, som var och en representerar en dygd eller kvalitet. De är:

• Konsten att tala
• Minnet
• Intelligensen
• Förlåtelsen
• Ståndaktighet
• Välgång
• Ett bra rykte

Kan jag notera att det återigen är siffran sju som förekommer? Både i kristendomens sju sakrament och våra sju dygder.
Manjit ska lova att uppfylla de här kvalitéerna och för resten av sitt liv så kommer han att bära den där tråden. Sedan tänder man en helig eld och ger offer. Elden är väldigt vanlig att man tänder under dessa olika samskaras.

Efter Upanayana får man får börja lära sig om Brahman och hinduismen.

 

Upanayana firar man också inom buddhismen och tråden kopplas till de tre juvelerna. Det hör till utövningen av den åttafaldiga vägen som gör att man som buddhist blir upplyst och når Nirvana.

 

 

En läsare undrade hur det går för mig med mitt bröllop. Jag skulle ju gifta mig eller hur?

Ja, som ni vet så nämnde jag det i mitt första inlägg. För att överraska er så kan jag säga att bröllopet redan har varit! Det var över en vecka sedan och jag har helt enkelt varit för upptagen för att hinna skriva om det. Nu känns det som det är dags! Jag vet att många inte ens vet hur ett hinduistiskt bröllop går till så jag tänkte berätta för er!
För det första så visste jag inte ens när ceremonin skulle vara när jag skrev det. Våra familjer hade då bara kommit överrens om äktenskapet. Det är något väldigt speciellt för indiska bröllop. Det är inte bara två personer som förs samman, utan två hela familjer.
Vi har gjort det mesta på det traditionella sättet, därför lät vi en astorolog bestämma datumet för vigseln eftersom stjärnorna måste stå rätt på himlen för att vi ska leva i lycka tillsammans.

Ok, så det här är något som tar flera dagar att genomföra. Den första dagen så har vi en middag för våra närmsta vänner. Den andra dagen är det som en möhippa (och en svensexa för mannen). Då bjöd jag in mina närmsta vänner och vi målade tillsammans vackra mönster på händerna. Jag fick även hennamålningar på fötterna och upp över hela armarna!

 

Min pappa bygger upp ett altare varenda år till hennes ära. Vi dekorerar det med rökelse, blommor, vatten, en oljelampa och gåvor.

 

En annan högtid är Ganesh Chaturthi. Vi firar guden Ganeshas födelsedag. Han är son till Shiva och Parvati. Vi firar i 7 dagar just här. Hur länge man firar varierar från ställe till ställe, vissa håller på i hela 11 dagar!
Vi köper en stor staty (kallad murti) av Ganesha inne i stan och sen har vi den i vårt hus i 6 dagar. Murtin blir som ett hem för honom och han lever där. Så när vi ber till murtin så ber vi direkt till honom, det är inte så att statyn blir en sändare av budskap. På den sjunde dagen så bär vi statyn till floden där vi sätter ner honom. Då ropar vi "Ganpati bappa Morya, pudhcha varshi lavkar yaa!" Det betyder "Åh våran herre Ganesha, kom igen nästa år!" Han är en väldigt populär gud bland alla, så även vi som vaishnavister firar honom gärna. Han är kunskapens gud och för med sig tur och avlägsnar hindren som är i vägen för vår framgång.

Jag brukar försöka hålla kontakt med min kusin som bor i USA. Hon berättar om alla högtider hon upplevt som folk från andra religioner firar. Det är kul och intressant att höra om hur likt allt är, men ändå så annorlunda. Precis som här så firar man olika historiska händelser inom religionen. De kristna firar t.ex. jul som är Jesu födelse och vi firar Ganesh Chaturthi som är Ganeshas födelse.

I kristendomen, islam och judendom så är det många högtider som ägnas åt att minnas det som har hänt och allt lidande de alla har gått igenom. Det verkar vara mycket sorg inblandat. Så känner jag inte att det är inom hinduismen. Det är mycket mer glädje och fest under våra högtider då de mer sitter och tänker på Gud i tystnad. Det är såklart att de firar också, men enligt mig så sitter vi aldrig och sörjer över någons död eller någon sorglig händelse. Som under diwali så firar vi återkomsten av Rama och ser hans seger över demonkungen. Om det hade varit t.ex. judendomen så har jag en känsla av att man snarare skulle tänka på orättvisan som han utsattes för.

Olyckligtvis så har det nog varit mycket mer våld inblandat i de Abrahamitiska religionerna då de alla har funnits på ungefär samma plats och speciellt problemet om att de till viss del delar samma heliga platser. Religionen har ju alltid haft väldigt stor makt i samhället och när en ny religion kommer och tar del av den makten så handlar det inte längre om religionen utan om ägande av pengar och mark. Det uppstår konflikter och våld blandas in. I Indien så har hinduismen alltid funnits hos oss och alla har alltid varit en del av den. De som är hinduer har också en stor tolerans för andra som inte är hinduer. Vi är medvetna om att varenda människa har sitt egna sätt att nå befrielse och bli en del av världssjälen. Det verkar som om många fortfarande inte har insett det och anser därför att bara deras sätt är rätt.

 

Eftersom att ni är här för att lära er om hinduismen så tänkte jag att jag ska göra ett lite annorlunda inlägg idag. På internet och i böcker så står det mycket om högtider och ceremonier. Tillfällen som står ut i mängden. Hur ser en vanlig dag ut då? Det är väl lika viktigt att veta om sådant som allt annat!

 

Så min vanliga dag brukar gåt till ungefär såhär: på morgnarna går jag upp först i huset och rengör vår farstu. Jag sopar och tvättar. Jag ritar de uråldriga målningarna på dörren för att hålla ute det onda och sedan badar jag så att jag blir ren, även i sinnet. Renlighet är väldigt viktigt inom alla religioner. Vatten tar bort smuts från både själ och kropp. Många vallfärdar till den heliga floden Ganges i Indien för att bli renade men man behöver inte åka till Ganges eller gå till en flod varenda morgon för att kunna hålla en puja :p .

Inom islam vet jag att man måste tvätta sig innan man får be i en moské. Man måste vara ren inför Gud.
Jag påbörjar sen min puja. Den börjar med meditation i ungefär en kvart och sen gör jag i ordning frukost så att jag kan offra den till Vishnu. Sedan äter jag den heliga maten och gör i ordning mer frukost till de andra i familjen så att de kan göra sitt offer. Efter att mina yngre bröder har cyklat iväg för skolan och min pappa och äldre bror har åkt för arbetet så jobbar jag och min mamma i hemmet. Vi börjar med att städa undan efter frukosten och göra fint vid altaret. Sen tar både mamma och jag en promenad till floden för att meditera och be. Det finns mycket frigående kor där och de bidrar väldigt mycket till lugnet. Jag har döpt en av kalvarna till Yaneja och hennes mamma ger oss mjölk :) .
Därifrån går vi till marknaden och handlar in det som behövs och säljer en del av mjölken. Jag har fått frågor av turister som undrar om det inte är svårt att undvika att äta nötkött eller att köpa ett skärp som inte är gjort på koskinn. Haha! Det är något av det lättaste! Ingen säljer något gjort på en död ko här, för ingen skulle köpa. Jag vet inga hinduer som ens har någon tanke på att slakta en ko och sedan använda kroppen. Jag kan tänka mig att det är svårare för hinduer som inte bor i Indien, eller för judar och muslimer. De har ju sin mat som är kocher och halal. Det verkar ännu mer komplicerat för djuren måste slaktas på ett speciellt sätt och de kan ju inte vara där för att se att allt går rätt till.
När det gäller att leva som en ideal hindu med sina religion så är det inte så mycket mer än pujan och besök i tempel som andra kanske skulle se som något religiöst inslag. Grejen är att det är som en livsstil också. Lite som buddhismen som många kallar en filosofi istället för religion. Vi är såklart mer åt det religiösa hållet då vi har gudar och någon att be till, att vända sig till men man kan inte bara göra dessa böner och ge en offring vid puja. Det du gör där emellan räknas lika mycket. Du måste ägna dig åt ditt arbete helhjärtat och alltid hålla dig efter dharmas så kallade “regler” och göra vad som är rätt för att få god karma. För att nå moksha så räcker det helt enkelt inte med att bara följa de religiösa dagliga traditionerna, hinduism är något som kräver engagemang och förpliktelse dygnet runt.

Det här kommer att bli ett långt inlägg. Så läs det bara om du är intresserad av min egna åsikt och mina argument :) !

 

Jag ber till Vishnu precis som nästan alla andra i Indien. Det är inte så att jag inte tror att de andra gudarna existerar. Jag respekterar och hedrar dem eftersom att de alla är skapade ur Brahman. 

 

Brahman är  allt som är och det som vi vill förenas med när vår atma tillslut lämnar det kroppsliga och är fri. Många inom vaishnavismen anser att Brahma föddes ur lotusblomman i Vishnus navel men jag tror att treenigheten som består av Brahma, Vishnu och Shiva alla härstammar ur Brahman. Först steg Brahma upp ur vattnet som Brahman hade befruktat med sitt säd. Brahma som är skapelsens gud av allt levande, gav då tillkomst till världen som vi nu lever i. Vishnu är den som upprätthåller universum som det är genom att hålla sig vaken och när han sluter sina ögonlock för att sova så förintar Shiva världen.

 

Andra säger att Shiva har en del av Vishnus roll också. De tror att Shivas dansande är det som bestämmer hur världen ska fortsätta att se ut. När han ändrar sin dans så avgörs folks liv i och med det att rytmen och pulsen av hans steg är ljudet av våra hjärtslag. Jag kan se en viss sanning i detta, eftersom att om död ska finnas så måste det också finnas liv, och om Shiva är den som tar liv kan inte Vishnu vara den enda att upprätthålla det. Om båda var varandras motsats så skulle det finnas antingen evigt liv genom Vishnu eller evig förintelse genom Shiva. Därför är de enligt mig mer lika än vad de är olika. För både evigt liv och evig förintelse existerar tillsammans och det är det som jag tror är det eviga kretsloppet, reinkarnationen av atman. Vishnu ser till att vår atman alltid lever vidare medan naturens cykel av blommande och nedbrytning sker runt omkring oss, det Shiva gör. Vishnu och Shiva existerar därför tillsammans, både evigt liv och evig förintelse sker samtidigt. När vi sen når toppen, är av den högsta ranken och sedan når moksha så skulle jag säga att vi lämnar det världsliga, Shiva utplånar vår förflutna sammankoppling till det kroppsliga och vi blir en del av Brahman. 

 

Okej, som sagt, Shiva den som förstör världen när dess liv är över och när den tillintetgörs skapar Brahma den nästa världsliga cykeln. Allt hör ihop, allt är ett evigt kretslopp. Då är ju frågan om detta kretslopp någonsin kommer att upphöra. Om det tillslut bara kommer att vara Brahman som existerar. Detta kanske händer när allas atman har övergett det kroppsliga och anslutit sig till världssjälen. Vem vet! 

 

Vishnu är dock den jag ber till. Om jag vill få mer hjälp och vägledning från en viss gud ber jag till den guden. Annars känns det som om jag bara tillber Vishnu så skulle det egentligen räcka för han är ju den som upprätthåller allt och därför är allt som det är. Han är den som är nu, inte Shiva eller Brahma, de kommer sen. Så länge jag fortfarande är fast i en kropp så känns det inte mer än rätt att till största del tillbe Vishnu. Han är den som vill att allt i världen ska vara frid och harmoni. När för mycket ondska händer här på jorden så kommer han ner hit i någon av sina avatarer och återställer balansen, som t.ex. Krishna eller Rama.