Vilka riter har min religion för när ett barn blir vuxet (konfirmation)?

Det verkar bli mycket firande hemma hos oss nu för nästa vecka så ska Manjit ha sitt firande av Upanayana. Det är att han går från att vara pojke till att bli en man. Ritualen är något som vi kvinnor faktiskt aldrig gör. Okej det kan förekomma ibland men det är ovanligt. Jag fick i alla fall aldrig göra något sånt här och inte min syster heller. Bland kvinnor så “firar” vi istället att vi får vår första mens men det är inte en lika viktig eller stor ceremoni.
Precis som i judendomens Bar/Bat Mitzva, går Upanayana ut på att man introduceras till det religiösa livet och precis som i kristendomens sju sakrament så är detta ett av de 16 samskaras. Samskaras är hinduismens sakrament och är ceremonier som symboliserar hur man går in nya stadier av livet. De är religiösa handlingar som visar på att man följer dharmas väg.

Så Upanayana går till ungefär såhär: I närvaro av en guru, eller helig lärare, kommer min bror att få raka huvudet och klä sig i en saffransfärgad mantel. Han får en enkel käpp och säger ifrån sig alla sina materiella ägodelar. Sen får han den heliga tråden. Den är väldigt simpel, ingen speciell eller fin tråd.
Den är en symbol för sammankopplingen av allt. Hela universum, hur det hänger ihop. Den består av sju delar, som var och en representerar en dygd eller kvalitet. De är:
  • Konsten att tala
  • Minnet
  • Intelligensen
  • Förlåtelsen
  • Ståndaktighet
  • Välgång
  • Ett bra rykte
Kan jag notera att det återigen är siffran sju som förekommer? Både i kristendomens sju sakrament och våra sju dygder.
Manjit ska lova att uppfylla de här kvalitéerna och för resten av sitt liv så kommer han att bära den där tråden. Sedan tänder man en helig eld och ger offer. Elden är väldigt vanlig att man tänder under dessa olika samskaras.
Efter Upanayana får man får börja lära sig om Brahman och hinduismen.
 
Upanayana firar man också inom buddhismen och tråden kopplas till de tre juvelerna. Det hör till utövningen av den åttafaldiga vägen som gör att man som buddhist blir upplyst och når Nirvana.
 
 

Vilka riter har min religion för äktenskap?

En läsare undrade hur det går för mig med mitt bröllop. Jag skulle ju gifta mig eller hur?
Ja, som ni vet så nämnde jag det i mitt första inlägg. För att överraska er så kan jag säga att bröllopet redan har varit! Det var över en vecka sedan och jag har helt enkelt varit för upptagen för att hinna skriva om det. Nu känns det som det är dags! Jag vet att många inte ens vet hur ett hinduistiskt bröllop går till så jag tänkte berätta för er!
För det första så visste jag inte ens när ceremonin skulle vara när jag skrev det. Våra familjer hade då bara kommit överrens om äktenskapet. Det är något väldigt speciellt för indiska bröllop. Det är inte bara två personer som förs samman, utan två hela familjer.
Vi har gjort det mesta på det traditionella sättet, därför lät vi en astorolog bestämma datumet för vigseln eftersom stjärnorna måste stå rätt på himlen för att vi ska leva i lycka tillsammans.

Ok, så det här är något som tar flera dagar att genomföra. Den första dagen så har vi en middag för våra närmsta vänner. Den andra dagen är det som en möhippa (och en svensexa för mannen). Då bjöd jag in mina närmsta vänner och vi målade tillsammans vackra mönster på händerna. Jag fick även hennamålningar på fötterna och upp över hela armarna!
Mina vänner
   
Jag
     
       
Den tredje dagen så äger självaste ceremonin rum. Traditionellt så brukar kvinnorna klä sig i röda eller guldiga saris men jag ville gärna pröva en vit precis som man har i väst. Jag hade istället på mig min röda dagen vi gjorde hennamålningarna. Mina armar var prydda med armringar och jag hade fina halssmycken :) . Min mamma satt och sminkade mig i nästan en timme också. Allt ska vara så himla perfekt!
        
Dom här bröllopen är inte billiga heller. Man bjuder in flera hundra människor! Många av de lägre kasten får ta lån som de aldrig kan betala tillbaka. Det påverkar en del av Indiens ekonomi såklart. Det finns en massa pengar som helt enkelt bara försvinner på bröllop och som aldrig ersätts, det går inte jämt upp. Traditionerna om att ha ett påkostat bröllop gäller ju tyvärr inte för bara de rika kasten. Kasten är ju också något som hör till hinduismen kan man säga. Även om kasten inte är tillåtna längre så finns det som ett inbyggt system i religionen i och med karman. Vi återföds till bättre liv, bättre kast.
De icke religiösa tycker att det är synd att religionen ska förhindra folk på ett sådant sätt att de inte kan få de jobb de vill. Att kastsystemet gör livet orättvist. Det som de inte inser är att de har samlat på sig dålig karma och därför får de leva det här livet sämre. I mina tidigare liv så har jag gjort gott och det fortsätter jag att göra, så jag och min familj hade nu råd att betala ett bröllop utan att störa den ekonomiska balansen.
 
På bröllopet så tändes den speciella elden Agni. Sedan gick jag och Adarsh sju varv runt elden och gav våra löften. Siffran sju är ett heligt nummer inom flera andra religioner också men jag har ingen aning om varför! Jesus sa t.ex. sju ord på korset. Josef talade om sju år av väl och framgång för Egypten, sedan om de sju åren av svält och död. Den sjuarmade ljusstaken (kallad Menora) inom judendomen står för den brinnande busken som Gud uppenbarade sig i och sade åt Moses att leda hans folk ut ur Egypten. Det ska även vara samma ställe där Moses tog emot de tio budorden.
 
I alla fall, när vi har sagt våra löften till varandra så ger vi offer till den heliga elden. Istället för ringar så fick vi halsband att sätta på oss. Ceremonin var i princip över där, det var bara festandet kvar!
 

Vilka är de viktiga traditionerna under året i min religion?

Det finns väldigt många högtider inom hinduism, men traditioner behöver inte bara vara högtider. Det kan vara dagliga ritualer och en del har jag redan nämnt, som att offra mat till sin gud och be böner.
Jag nämnde t.ex. kort att jag stiger upp på morgnarna för att måla på vår tröskel. Det är så att jag som den enda och därför också äldsta dottern i huset måste upp först för att sopa och tvätta terassen och ytterdörrens tröskel. Sedan ska jag måla ett visst mönster med en vit krita. Man vet inte riktigt när det blev en daglig ritual för hinduiska kvinnor men det är något som jag gör varenda dag här hemma. Det ska vara lyckobådande och skydda huset mot onda andar och det onda ögat.

Böner, offer och ”mönstermålande” ingår ju i dagliga rutiner och traditioner. Jag tänker inte upprepa samma sak igen så därför tar jag och berättar om de största högtiderna istället :) .

Vi har egentligen viktiga högtider varenda månad, så jag tänkte först berätta lite kort om några av de hinduistiska högtider som vi har i Tamil Nadu, sedan om de som är vanligast över hela Indien.
I alla fall. Under cittirai månad har vi ett firande som är ett av världens längsta! Festivalen Chithirai Thiruvizha firas i 15 dagar till Minakshis ära. Hon är en avatar av Parvati, Shivas fru. De nästa 15 dagarna firar vi till Alagars ära.
Under ãvaṇi så utförs många ritualer. Varje söndag ska ägnas åt böner och meditation.
Puraṭṭāci är nog den heligaste månaden för oss inom vaishnavismen. Varje söndag firar vi Vishnu. Det är den dagen som ger mest tur och lycka :) !
Under mārkazhi månad så öppnar templen tidigare för puja. Jag brukade ta min cykel på morgnarna och trampa mig dit så snabbt jag kunde för att hinna med pujan innan skolan. Som sagt, traditioner finns för varje månad men de här är de som är lite extra viktiga för mig.

Diwali firas under den åttonde månaden (kārttikai) och är som motsvarigheten till det västerländska nyåret. Vi firar Ramas återkomst från fjorton års exil. Rama är Vishnus sjunde avatar och föddes som prins i Ayodhya. Dasharatha, Ramas far, hade tre fruar vid namn Kaushalya, Sumitra och Kaikeyi. Den tredje frun räddade Dasharatha från en strid med demoner och som tack gav kungen henne tre önskningar. Många år senare när hon hade fått sin son Bharata, bad hon kungen att hennes son skulle bli tronarvinge istället för Rama. Hon ville också att Rama skulle skickas i exil i fjorton år. Dasharatha hade inget annat val än att lyda och Rama fick lämna Ayodhya för att leva i skogen. Hans fru Sita och bror Lakshmana fann det omöjligt att leva utan honom och följde därför troget med. Till sin mors besvikelse så besökte Bharata sin halvbror i skogen och sa att han inte ville styra som kung. Brodern i exil sa att han inte kunde återvända förrän han hade avverkat alla sina år utanför landets gränser. Bharata tog då Ramas sandaler av hans fötter och gick tillbaka till palatsets tron och lade skorna där. Bharata förklarade att han inte heller kunde styra och sa att sandalerna skulle sitta där tills Rama kom tillbaka som kung. I vildmarken så blev Sita kidnappad av Ravana, som var kung av Lanka. Efter lång tid och många svårigheter lyckades han tillslut besegra Ravana och hans demoner i ett stort slag med hjälp av sin armé av apor. Han befriade Sita och de återvände till Ayodhya där han först blev krönt konung och sedan kejsare. Trots alla hinder, problem och prövningar följde Rama alltid dharma. Han ses därför som den ideala mannen och den perfekta människan. Hans år som kejsare följdes av lycka, fred och framgång.

Ravana

Diwali är ljusets högtid, så när vi firar diwali så tänder vi fyrverkerier där ljudet av dem skrämmer bort onda andar. På kvällarna och under dagarna tänder jag ljus i hemmet, inte bara vid vårt altare. Allt det festliga ljuset symboliserar kunskap och upplysning. Vi firar dock inte bara Rama, vi högtidlighåller även gudinnan Lakshmi :) , Vishnus fru. Vi städar i hemmet och målar det heliga ordet Aum på våra dörrar bl.a. Aum symboliserar världssjälen alltså Brahman. 

Aum

Min pappa bygger upp ett altare varenda år till hennes ära. Vi dekorerar det med rökelse, blommor, vatten, en oljelampa och gåvor.
 

En annan högtid är Ganesh Chaturthi. Vi firar guden Ganeshas födelsedag. Han är son till Shiva och Parvati. Vi firar i 7 dagar just här. Hur länge man firar varierar från ställe till ställe, vissa håller på i hela 11 dagar!
Vi köper en stor staty (kallad murti) av Ganesha inne i stan och sen har vi den i vårt hus i 6 dagar. Murtin blir som ett hem för honom och han lever där. Så när vi ber till murtin så ber vi direkt till honom, det är inte så att statyn blir en sändare av budskap. På den sjunde dagen så bär vi statyn till floden där vi sätter ner honom. Då ropar vi "Ganpati bappa Morya, pudhcha varshi lavkar yaa!" Det betyder "Åh våran herre Ganesha, kom igen nästa år!" Han är en väldigt populär gud bland alla, så även vi som vaishnavister firar honom gärna. Han är kunskapens gud och för med sig tur och avlägsnar hindren som är i vägen för vår framgång.

Jag brukar försöka hålla kontakt med min kusin som bor i USA. Hon berättar om alla högtider hon upplevt som folk från andra religioner firar. Det är kul och intressant att höra om hur likt allt är, men ändå så annorlunda. Precis som här så firar man olika historiska händelser inom religionen. De kristna firar t.ex. jul som är Jesu födelse och vi firar Ganesh Chaturthi som är Ganeshas födelse.

I kristendomen, islam och judendom så är det många högtider som ägnas åt att minnas det som har hänt och allt lidande de alla har gått igenom. Det verkar vara mycket sorg inblandat. Så känner jag inte att det är inom hinduismen. Det är mycket mer glädje och fest under våra högtider då de mer sitter och tänker på Gud i tystnad. Det är såklart att de firar också, men enligt mig så sitter vi aldrig och sörjer över någons död eller någon sorglig händelse. Som under diwali så firar vi återkomsten av Rama och ser hans seger över demonkungen. Om det hade varit t.ex. judendomen så har jag en känsla av att man snarare skulle tänka på orättvisan som han utsattes för.

Olyckligtvis så har det nog varit mycket mer våld inblandat i de Abrahamitiska religionerna då de alla har funnits på ungefär samma plats och speciellt problemet om att de till viss del delar samma heliga platser. Religionen har ju alltid haft väldigt stor makt i samhället och när en ny religion kommer och tar del av den makten så handlar det inte längre om religionen utan om ägande av pengar och mark. Det uppstår konflikter och våld blandas in. I Indien så har hinduismen alltid funnits hos oss och alla har alltid varit en del av den. De som är hinduer har också en stor tolerans för andra som inte är hinduer. Vi är medvetna om att varenda människa har sitt egna sätt att nå befrielse och bli en del av världssjälen. Det verkar som om många fortfarande inte har insett det och anser därför att bara deras sätt är rätt.

 

Hur ser en typisk dag ut för dig vad gäller religiösa inslag?

Eftersom att ni är här för att lära er om hinduismen så tänkte jag att jag ska göra ett lite annorlunda inlägg idag. På internet och i böcker så står det mycket om högtider och ceremonier. Tillfällen som står ut i mängden. Hur ser en vanlig dag ut då? Det är väl lika viktigt att veta om sådant som allt annat!
 
Så min vanliga dag brukar gåt till ungefär såhär: på morgnarna går jag upp först i huset och rengör vår farstu. Jag sopar och tvättar. Jag ritar de uråldriga målningarna på dörren för att hålla ute det onda och sedan badar jag så att jag blir ren, även i sinnet. Renlighet är väldigt viktigt inom alla religioner. Vatten tar bort smuts från både själ och kropp. Många vallfärdar till den heliga floden Ganges i Indien för att bli renade men man behöver inte åka till Ganges eller gå till en flod varenda morgon för att kunna hålla en puja :p .
 
Hur de här mönstren kan se ut

Inom islam vet jag att man måste tvätta sig innan man får be i en moské. Man måste vara ren inför Gud.
Jag påbörjar sen min puja. Den börjar med meditation i ungefär en kvart och sen gör jag i ordning frukost så att jag kan offra den till Vishnu. Sedan äter jag den heliga maten och gör i ordning mer frukost till de andra i familjen så att de kan göra sitt offer. Efter att mina yngre bröder har cyklat iväg för skolan och min pappa och äldre bror har åkt för arbetet så jobbar jag och min mamma i hemmet. Vi börjar med att städa undan efter frukosten och göra fint vid altaret. Sen tar både mamma och jag en promenad till floden för att meditera och be. Det finns mycket frigående kor där och de bidrar väldigt mycket till lugnet. Jag har döpt en av kalvarna till Yaneja och hennes mamma ger oss mjölk :) .
Därifrån går vi till marknaden och handlar in det som behövs och säljer en del av mjölken. Jag har fått frågor av turister som undrar om det inte är svårt att undvika att äta nötkött eller att köpa ett skärp som inte är gjort på koskinn. Haha! Det är något av det lättaste! Ingen säljer något gjort på en död ko här, för ingen skulle köpa. Jag vet inga hinduer som ens har någon tanke på att slakta en ko och sedan använda kroppen. Jag kan tänka mig att det är svårare för hinduer som inte bor i Indien, eller för judar och muslimer. De har ju sin mat som är kocher och halal. Det verkar ännu mer komplicerat för djuren måste slaktas på ett speciellt sätt och de kan ju inte vara där för att se att allt går rätt till.
När det gäller att leva som en ideal hindu med sina religion så är det inte så mycket mer än pujan och besök i tempel som andra kanske skulle se som något religiöst inslag. Grejen är att det är som en livsstil också. Lite som buddhismen som många kallar en filosofi istället för religion. Vi är såklart mer åt det religiösa hållet då vi har gudar och någon att be till, att vända sig till men man kan inte bara göra dessa böner och ge en offring vid puja. Det du gör där emellan räknas lika mycket. Du måste ägna dig åt ditt arbete helhjärtat och alltid hålla dig efter dharmas så kallade “regler” och göra vad som är rätt för att få god karma. För att nå moksha så räcker det helt enkelt inte med att bara följa de religiösa dagliga traditionerna, hinduism är något som kräver engagemang och förpliktelse dygnet runt.
RSS 2.0