Vilka är de viktiga traditionerna under året i min religion?
Det finns väldigt många högtider inom hinduism, men traditioner behöver inte bara vara högtider. Det kan vara dagliga ritualer och en del har jag redan nämnt, som att offra mat till sin gud och be böner.
Jag nämnde t.ex. kort att jag stiger upp på morgnarna för att måla på vår tröskel. Det är så att jag som den enda och därför också äldsta dottern i huset måste upp först för att sopa och tvätta terassen och ytterdörrens tröskel. Sedan ska jag måla ett visst mönster med en vit krita. Man vet inte riktigt när det blev en daglig ritual för hinduiska kvinnor men det är något som jag gör varenda dag här hemma. Det ska vara lyckobådande och skydda huset mot onda andar och det onda ögat.
Böner, offer och ”mönstermålande” ingår ju i dagliga rutiner och traditioner. Jag tänker inte upprepa samma sak igen så därför tar jag och berättar om de största högtiderna istället :) .
Vi har egentligen viktiga högtider varenda månad, så jag tänkte först berätta lite kort om några av de hinduistiska högtider som vi har i Tamil Nadu, sedan om de som är vanligast över hela Indien.
I alla fall. Under cittirai månad har vi ett firande som är ett av världens längsta! Festivalen Chithirai Thiruvizha firas i 15 dagar till Minakshis ära. Hon är en avatar av Parvati, Shivas fru. De nästa 15 dagarna firar vi till Alagars ära.
Under ãvaṇi så utförs många ritualer. Varje söndag ska ägnas åt böner och meditation.
Puraṭṭāci är nog den heligaste månaden för oss inom vaishnavismen. Varje söndag firar vi Vishnu. Det är den dagen som ger mest tur och lycka :) !
Under mārkazhi månad så öppnar templen tidigare för puja. Jag brukade ta min cykel på morgnarna och trampa mig dit så snabbt jag kunde för att hinna med pujan innan skolan. Som sagt, traditioner finns för varje månad men de här är de som är lite extra viktiga för mig.
Diwali firas under den åttonde månaden (kārttikai) och är som motsvarigheten till det västerländska nyåret. Vi firar Ramas återkomst från fjorton års exil. Rama är Vishnus sjunde avatar och föddes som prins i Ayodhya. Dasharatha, Ramas far, hade tre fruar vid namn Kaushalya, Sumitra och Kaikeyi. Den tredje frun räddade Dasharatha från en strid med demoner och som tack gav kungen henne tre önskningar. Många år senare när hon hade fått sin son Bharata, bad hon kungen att hennes son skulle bli tronarvinge istället för Rama. Hon ville också att Rama skulle skickas i exil i fjorton år. Dasharatha hade inget annat val än att lyda och Rama fick lämna Ayodhya för att leva i skogen. Hans fru Sita och bror Lakshmana fann det omöjligt att leva utan honom och följde därför troget med. Till sin mors besvikelse så besökte Bharata sin halvbror i skogen och sa att han inte ville styra som kung. Brodern i exil sa att han inte kunde återvända förrän han hade avverkat alla sina år utanför landets gränser. Bharata tog då Ramas sandaler av hans fötter och gick tillbaka till palatsets tron och lade skorna där. Bharata förklarade att han inte heller kunde styra och sa att sandalerna skulle sitta där tills Rama kom tillbaka som kung. I vildmarken så blev Sita kidnappad av Ravana, som var kung av Lanka. Efter lång tid och många svårigheter lyckades han tillslut besegra Ravana och hans demoner i ett stort slag med hjälp av sin armé av apor. Han befriade Sita och de återvände till Ayodhya där han först blev krönt konung och sedan kejsare. Trots alla hinder, problem och prövningar följde Rama alltid dharma. Han ses därför som den ideala mannen och den perfekta människan. Hans år som kejsare följdes av lycka, fred och framgång.
Ravana
Diwali är ljusets högtid, så när vi firar diwali så tänder vi fyrverkerier där ljudet av dem skrämmer bort onda andar. På kvällarna och under dagarna tänder jag ljus i hemmet, inte bara vid vårt altare. Allt det festliga ljuset symboliserar kunskap och upplysning. Vi firar dock inte bara Rama, vi högtidlighåller även gudinnan Lakshmi :) , Vishnus fru. Vi städar i hemmet och målar det heliga ordet Aum på våra dörrar bl.a. Aum symboliserar världssjälen alltså Brahman.
Aum
En annan högtid är Ganesh Chaturthi. Vi firar guden Ganeshas födelsedag. Han är son till Shiva och Parvati. Vi firar i 7 dagar just här. Hur länge man firar varierar från ställe till ställe, vissa håller på i hela 11 dagar!
Vi köper en stor staty (kallad murti) av Ganesha inne i stan och sen har vi den i vårt hus i 6 dagar. Murtin blir som ett hem för honom och han lever där. Så när vi ber till murtin så ber vi direkt till honom, det är inte så att statyn blir en sändare av budskap. På den sjunde dagen så bär vi statyn till floden där vi sätter ner honom. Då ropar vi "Ganpati bappa Morya, pudhcha varshi lavkar yaa!" Det betyder "Åh våran herre Ganesha, kom igen nästa år!" Han är en väldigt populär gud bland alla, så även vi som vaishnavister firar honom gärna. Han är kunskapens gud och för med sig tur och avlägsnar hindren som är i vägen för vår framgång.
Jag brukar försöka hålla kontakt med min kusin som bor i USA. Hon berättar om alla högtider hon upplevt som folk från andra religioner firar. Det är kul och intressant att höra om hur likt allt är, men ändå så annorlunda. Precis som här så firar man olika historiska händelser inom religionen. De kristna firar t.ex. jul som är Jesu födelse och vi firar Ganesh Chaturthi som är Ganeshas födelse.
I kristendomen, islam och judendom så är det många högtider som ägnas åt att minnas det som har hänt och allt lidande de alla har gått igenom. Det verkar vara mycket sorg inblandat. Så känner jag inte att det är inom hinduismen. Det är mycket mer glädje och fest under våra högtider då de mer sitter och tänker på Gud i tystnad. Det är såklart att de firar också, men enligt mig så sitter vi aldrig och sörjer över någons död eller någon sorglig händelse. Som under diwali så firar vi återkomsten av Rama och ser hans seger över demonkungen. Om det hade varit t.ex. judendomen så har jag en känsla av att man snarare skulle tänka på orättvisan som han utsattes för.
Olyckligtvis så har det nog varit mycket mer våld inblandat i de Abrahamitiska religionerna då de alla har funnits på ungefär samma plats och speciellt problemet om att de till viss del delar samma heliga platser. Religionen har ju alltid haft väldigt stor makt i samhället och när en ny religion kommer och tar del av den makten så handlar det inte längre om religionen utan om ägande av pengar och mark. Det uppstår konflikter och våld blandas in. I Indien så har hinduismen alltid funnits hos oss och alla har alltid varit en del av den. De som är hinduer har också en stor tolerans för andra som inte är hinduer. Vi är medvetna om att varenda människa har sitt egna sätt att nå befrielse och bli en del av världssjälen. Det verkar som om många fortfarande inte har insett det och anser därför att bara deras sätt är rätt.
